Hur länge får man kalla sig för "nyförlöst" och skjuta upp träningsstarten???? Antagligen inte så länge som jag har gjort.
MEN till mitt försvar drabbas jag numera nästan av panik när jag tänker på att jag måste komma igång med träningen. Pre graviditeten sprang jag det tuffa loppet Tjurruset. Det var för ganska exakt ett år sedan, då tränade jag ofta fyra, ibland fem gånger i veckan inför mitt lopp som var en hård mil i terräng. Då var jag gravid utan att veta om det. I efterhand skojade vi om att ett embryo som klarar det måste bli en stark bebis. Successivt drog jag ner på träningen och en månad eller två innan jag slutade jobba så hade jag slutat träna helt eftersom jag blev heeeelt färdig bara utav att jobba. När jag slutade jobba hade jag hunnit bli förslappad och i slutet av graviditeten var jag så stor att jag mest satt stilla på arslet.
Jag slutade jobba den 22 mars så jag har förmodligen inte tränat på ca 8-9 månader. Det känns som att jag skulle behöva gå på träningsinskolning. Gå till gymmet en dag och bara dricka lite vatten och känna doften av träningssvett. Dag nummer två skulle jag förmodligen känna lite på maskinerna, kanske ta ett tramptag på en cykel eller lyfta en hantel eller två. Vid tredje träningstillfället skulle jag ro i 10 minuter och sedan gå hem. Successivt skulle jag förhoppningvis hitta tillbaka till träningsformen.
Men det blir sällan som man tänkt sig. Idag åt jag lunch med några vänner. En av dem brukade jag gå och dansa med varje måndag på Sats. Utan att jag riktigt fattade vad som hände hade vi bestämt att sätta igång IMORGON... En timmes dans med hopp och annat som kräver mycket kondition. Vi brukade stå längst fram, sätta alla stegen och sucka åt dom som inte gjorde det. Imorgon står jag längst bak och flåsar. Vet inte ens om jag kommer i mina träningskläder. Hoppas att jag inte snubblar.
Men det är väl lika bra att börja inför beach 2011 som sätter igång i februari för min lilla familj som ska övervintra på sydligare breddgrader. Jag får nästan andnöd när jag tänker på vad som väntar mig imorgon, det är så mycket lättare att vara en soffpotatis.
Wow vad snabbt du ger dig på träningen. Jag tränade visserligen inte innan barnen, men nu post-två-graviditeter/förlossningar och plus 3år på nacken så har jag ännu inte kommit mig för att träna. Ska nog...köpa en vattenflaska till att börja med. Kör hårt tjejen. (Men hoppa inte än...)
SvaraRaderaKram Susi
Tack för att du är ärlig! Annars tycker jag de flesta ger skenet av att vara helt återställda och fullt aktiva snabbare än kvickt. Och helt ärligt så fattar jag inte hur kvinnorna jag ser på stan med små bebisar kan gå runt och se ut som vandrande pinnar... Det där med att kilona fullkomligt rasar av en när man ammar vet jag inte något om.
SvaraRaderaOch jag lovar det blir minst en fot i golvet!