Scenic view of Sthlm i höst solen

Idag har vi gått och gått, längst med vatten, under broar, längst med bilvägar och sett saker vi aldrig sett förut. Den soliga eftermiddagen uppmuntrade till att promenera tills fötterna värkte.




Norr Mälarstrand



Många satt och lapade i sig de sista solstrålarna för året



Inte det vackraste hus jag sett



I jakt på en överfart mellan Stora Essingen och Gröndal



Man måste gå under en bro för att komma upp på en annan...

Under en bro satt det proppar, undra vad som slocknar om man drar ut dem

Första gången jag är ute och flanerar på Essingeleden, typ Sthlms mest trafikerade väg

I Gröndal hittade vi dessa fina radhus, kändes som att vara i England. Vi tar ett hus, JA tack!

Nere i Gröndals centrum hittade vi ett fint gammalt Konditori

Så trötta, hungriga, glada och fulla av intryck tog vi oss hem genom ett soligt Stockholm som visade upp fina höstfärger, bilköer och vackra vyer av vatten, broar och... var det inte Karlsson på taket jag såg flyga förbi?

Dagens ungdomar säger nej till alkohol...

... läste jag i dagens DN. Tänk så vettiga de är nu för tiden.

Jag har ju provat på det här med att vara nykter under min graviditet och trots att jag har tagit något enstaka glas vin sen min son föddes så skulle jag nog fortfarande påstå att jag inte dricker. Jag dricker i alla fall inte på det vis som folk vanligtvis dricker... För rusets skull. Däremot kan jag som sagt läppja ett glas rött vin.

Det som fångade min uppmärksamhet mest med artikeln i DN var följande:
Det finns inga schyssta alternativ till de som väljer alkoholfritt, man är dömd att dricka sig mätt på sliskig Cola och juicer. Om man har testat är man nog inte sen med att hålla med om att en alkoholfri cocktail är minst lika god som en alkoholhaltig sådan. Poängen med cocktails är ju just att de inte smakar sprit. Idag finns det ju dessutom ett brett sortiment av alkoholfritt öl och vin. De smakar faktiskt skapligt nu för tiden.

Det som är mest provocerande är dock att det är mer socialt accepterat att dricka än att inte dricka. Det är liksom inte okej att tacka nej till alkohol. Om man gör det måste man ofta förklara sig eller försvara sig med att man är gravid vilket snabbt gör det hela legitimt. Jag förespråkar absolut inte total nykterhet. Ett glas vin kan vara oslagbart efter en tuff dag på jobbet, en öl inte lite svalkande och en cocktail bra mumsig. Men sen jag har börjat smaka på alkohol igen så kan jag lugnt säga att det inte alltid har varit lika gott som jag mindes det. Man lär sig att dricka alkohol. Man tränar hårt under uppväxten. Men om nu kidsen låter bli så är det väl inget dåligt med det. Leave them kids alone!

Jag kan inte lova att jag aldrig mer kommer att bli berusad, men jag hoppas att jag dricker med måtta och minns att det är de första tre glasen som är bäst, resten kan man skippa. Enda anledningen jag kan komma på att fortsätta dricka mer än bara några glas är för att stå ut med alla runt om kring sig. Som tjejerna i artikeln också påpekade har man bara några timmar på sig att festa på samma nivå som "fyllona", efter några timmar börjar argument och samtalsämnen bli cirkelformade.

Jag känner att när jag lyssnat till samma historia tre gånger är det dax att gå hem!
Nu har du faktiskt läst till slutet så det räknas som att du följer mig... Tryck på följ knappen. Om du är blyg kan du säkert ange ett falskt namn, typ miss Piggy, eller Mr Kennedy eller varför inte Betty Boop. Jag börjar tro att jag aldrig skulle kunna ställa upp som president när ingen väljer MIG!

Kärlek är...

... att på söndags morgon vakna till en skränig väckarklocka för att stå och frysa vid en gräsplätt vid Karlberg där aiks a-lag tränar fotboll. Ibland får man göra saker som är viktiga för den andre.
... att promenera runt vackra Stockholm tillsammans med sin älskling och den finaste son man kan önska sig.
... att få dela en god middag tillsammans med omtänksamma svärföräldrar.



Karlberg slott


Kärlek vore att du trycker på "Följa"-knappen här till höger och visar ditt stöd för mitt bloggande. Jag ger det några månader - om folk läser bloggen fortsätter jag att skriva, om ingen läser så lägger jag ner.

Sköna varma lördag

Tänk att den 25 september kunde bjuda på så fint väder att man fick lov att strosa i kortärmat.

En vän bjöd med mig på Vintage mässa på Strand vid Hornstull. Vi ville vara där till 12 när de öppnade eftersom de första 50 skulle få en goodiebag, men redan när vi gick över Liljeholmsbron kunde vi se den livliga serpentin liknande kön. Vi ställde oss i kö och ytterligare en kompis slöt upp, så de 35 minuterna vi väntade gick fort eftersom vi snackade bort tiden. Vid dörren visade det sig att vi kunde sluppit köa eftersom min vän som bjöd med mig stod på lista. Nå väl. Så kom vi in och  inne var det varmt, trångt och folk var så där buffliga som de blir på mellandags rean. What's up with that, äsch jag orkar inte ens gå in på det ämnet. Jag kände ett tryckande obehag som nog var begynnande torgskräck men min son som hängde på min mage i sin babybjörn var så duktig att jag också fick vara det. Mina vänner hittade inget men jag fyndade! Eller handlade i alla fall. Jag antar att definitionen av fynd innehåller ordet billigt någonstans. Tricket är att köpa en första grej tidigt, sen släpper pressen. Jag började med en liten brosch som jag prutade ner med 10kr (man måste pruta när det är begagnat) och köpte sedan en prickig klänning och en fantastisk hårdekoration.

Efter trängseln inne bland stånden behövde vi alla lunch. De andra var bakfulla och jag och min son var också hungriga, jag är alltid hungrig nu för tiden (amningen?), så brunch i restaurangdelen intill kändes lägligt. Maten där är relativt god, inte så slaffsig som på andra brunch bufféer, och våffel buffén är en ljuvlig avslutning. Dock var det nog någon som hade tappat ett saltkar i Cesarsalladen, den var så salt att den sved på väg ner i strupen. Men Lena Endre som kom in lite efter oss tog bara te och en muffin så hon slapp en saltöverdos.

För att döva samvetet efter att ha smällt i oss en hel dagsranson kalorier beslutade sig två av oss för att ta en lång promenad längst med Årstaviken, vi gick hela vägen bort till Hammarbysjöstadsfärjan och sen tillbaka hem till Årsta. Lillskrutten sov nästan hela vägen. Väl hemma drack vi te. Äntligen är det lite rått så man får värma sig med en kopp te.

Nu är jag mör efter en lång dag. Kollar in lite babysim kurser och ska äta middag med mannen! Babysim - 1350kr för 7 tillfällen... Ärligt talat 193kr/gång. Vi småbarnsföräldrar är ju sååå täta! Men vi vill unna våra barn det allra bästa. SUCKERS!

Jeanstips!

Efter att ha gått och gömt mig i gravidbrallor och mjuka legins alldeles för länge är jag så sugen på att se mig själv i ett par riktiga jeans. Jeans är ju oslagbart och passar till ALLT. Men kroppen har inte riktigt hunnit återhämta sig och jag är för gammal för att som när jag var 14 år ligga på sängen och andas in för att överhuvudtaget kunna knäppa brallorna.

JC har ett par strechjeans som heter 322 Slim som är prisvärda, snygga och sköna!

http://www.jc.se/sv/Jeans/Crocker/Dark-stone/
http://www.jc.se/sv/Jeans/Crocker/High-Slim/

Och kolla in strumpluddet! Små fötter - stort ludd... hahaha

Kära Lars...

... nu har jag pumpat bröstmjölk tills mina bröstvårtor blev ömma. Men när min sambo skulle ge bröstmjölken till vår son i en nappflaska grät han jätte mycket och skrek så grannarna undrade vad som stod på. Om du fick välja mellan ett varmt, mjukt fylligt bröst att äta ur eller en hård plastflaska vad skulle DU ta?!

Lars du är skyldig mig 525kr!

...Och på tal om galenskap - hört på bussen idag:

Kvinna 1: "-Ursäkta du måste sluta prata i din mobiltelefon, jag är allergisk mot strålning!!!"
Kvinna 2: Vrider huvudet och ser på kvinna 1 "-...på jobbet idag, men vi får kanske planera det vidare.. blablabla"
Kvinna 1: Tydligt förnärmad av att ha blivit nonchalerad "- Jag vet 3 som dött av hjärntumör, det här är handikapp platser så om du ska fortsätta prata får du gå längre bak i bussen..."

Ganska snart avslutar Kvinna 2 sitt mobilsamtal och för dom som har tyckt att Kvinna 1 har blivit respektlöst nonchalerad blir det ganska snart uppenbart vilken nivå av galenskap det handlar om när Kvinna 3 lägger sig i och Kvinna 1 + 3 talar om forskning kring strålning i mikrovågsugnar, konsumtions aspekten i det hela, mobiler etc. Snacka om att trigga varandras galenskap!

Naken utan bebis

Åkte tunnelbana in till stan för ett möte på Stockholms stadsteater. Min prins blev kvar hemma med sin pappa. Genast slogs jag av hur naken jag kände mig utan min bebis. Ingen ser att jag är mamma. Ingen ser att min övervikt och mina illasittande kläder beror på att jag har närt ett nytt liv. Ingenting att bära i mina armar ingen vagn att vila händerna på.

Om du äcklas av ord som bröst, pump och mjölk kan du sluta läsa efter första raden!

MEN innan du klickar bort mig kan du väl klicka i att du följer min blogg (det gör du här till höger), det vore så kul att se hur många som följer mig, kanske kan jag bli nästa "Blondin-Bella" eller snarare en "Brunett-Lusse" PUNKT nu får du som äcklas lätt sluta läsa.
Amning är tydligen något som rör upp känslor. Det ska helst skötas diskret om det sker ute bland folk och man får inte säga att amningen går bra för då kan de som inte får det att funka bli ledsna och känna sig som mindre mamma. Allt detta fick jag mer eller mindre slängt i ansiktet ganska tidigt efter min förlossning, innan förlossningen hade alla inom vården tryckt ner i halsen på mig att det är VIKTIGT att amma. Tur att informationen om diskretion nådde mig för jag njuter så (ironi!) av att dra fram tuttarna i tid och otid.

Jag lägger inte in något mamma-värde i amningen. Man gör det som funkar för en och i slutändan är det viktiga att ditt barn är mätt och älskat.

Med detta sagt väljer jag att dela med mig av att amningen har fungerat bra för mig. Det var smärtsamt och ganska ovant till en början men nu när det går av sig självt får jag en stor fet kick av att jag kan nära mitt barn från min egen kropp. Nu har vi dock nått en punkt i vårt mamma-son förhållande där jag anser det sunt att vara ifrån varandra åtminstone korta stunder. Hittills har det inte funnits någon anledning att pumpa bröstmjölk eller ge min son ersättning eftersom ju amningen har funkat bra. Jag inser dock mer och mer att trots att jag tycker att det känns som om jag är självaste mamma-Mu  när jag pumpar och att jag ser pumpen som tredje hjulet i vårt förhållande så är det inte schysst att be farföräldrarna, eller någon annan, att passa honom utan att lämna lite mat/tröst i en nappflaska.

Så för dyra pengar köpte jag idag den plast- och silikon manick som kommer att komma emellan mig och min bebbe. Snyft. Men det var dax. Han är 3½ månader gammal, håller redan på att få 2(!!!) tänder och snart vill han gå på disko och dricka folköl.

Nu går vi och tar ställning!

Hoppas att vi inte tappar huvudet i valstugan!

Den stora 30-års vågen

Det är illa när en films bloopers är roligare än hela filmen. Speciellt en film med framgångsrika komiker. Såg "Date night" med Steve Carell och Tina Fey som var för sig kan vara roliga. Men i denna släta Hollywood produktion, ser man inga av de charmiga humoristiska dragen Tina Fey brukade visa upp i Saturday night live. Och Steve Carell blir bara ännu en Hollywood gubbe.

Kom hem klockan 22 från en 30-års fest. Ja, skrutten var med och trots att han var sååå duktig så var det bara egoistiskt att stanna längre än vi gjorde, eftersom han var så trött att han somnade trots den öronbedövande nivån av alldeles för många munnar som pratar i en alldeles för liten lägenhet. Jag är glad att vi gick, det kändes viktigt då det var en väldigt nära väns fest och jag tycker att det gick bra. Ingen kan säga att skrutten störde eller förstörde festen.

Jag är född 1980 så i år fyller många som jag känner inklusive jag själv 30 år. Det känns som en milstolpe i vårt relativt korta men samtidigt långa liv. Jag har aldrig varit så nykter så året 2010, året då man skulle gå från fest till fest. Och även om det smärtar mig lite att inte kunna ha en hejdundrans 30-års fest, 25-års festen blev det ju ingenting av heller, så gör det samtidigt inte så mycket.

Det är nog svårt att förstå, eller om jag utgår från mig själv, så hade det varit omöjligt för mig att förstå innan jag fick barn. Det känns inte så viktigt med ännu en fest och även om det skulle vara möjligt att lämna bort min son så känns det inte värt alla hans tårar då han bara är 3½ månader gammal. Man kan ju tycka att jag träffar min son varje dag och att folk bara fyller 30 en gång. Men det är starkare än min egen person - just nu är jag inställd på att ta hand om min son, se till att han mår bra och allt är värt att offra för att vara en så bra mamma som jag bara kan vara.

Där av att man kommer hem från en 30-års fest klockan 22, hinner äta ostbågar och se en film innan man går och lägger sig. Men det var verkligen kul att se alla. Alla var där, även jag denna gång! Jag lovar att jag ska dansa på bordet när vi alla fyller 40 (åh hemska tanke) istället...

Mad Men makes me a mad woman

Som mammaledig har jag börjat plöja igenom teve-serien Mad Men som utspelar sig i 60-talets USA. Man får följa en framgångsrik reklambyrå på Madison Avenue i New York och dess anställda. Livet på kontoret skildras med de stelbenta maktstrukturerna och alla intriger som inträffar då det ofta är fest på kontoret. Sedan byggs karaktärerna även upp genom att vi får följa dem i deras privatliv. Det är fantastiskt fina miljöer, pampiga frisyrer, sanslösa kostymer, alla röker hela tiden, man förväntas dricka och skåla i whisky på jobbet, de kvinnliga sekreterarna kallas för saker som sweetheart istället för vid namn, och kvinnor är förbrukningsvaror. Kontoret är en otroligt sexistisk miljö. Det är männens värld. Det är fortfarande självklart att diskriminera svarta och rasismen är utbredd, homofobi är standard och det kalla kriget gör sig påmint i människors liv.

Serien har ett lugnt tempo även om det är en modern serie, den började produceras 1997. Det är otroligt häftigt att se 60-talet skildrat med sådan kärlek till detaljer samtidigt som det är underbart att inse hur långt vi har kommit sen dess med kvinnorörelsen, integrationen, till och med barnens roll i familjen har förändrats oändligt. Även om vi har en bit kvar får man inte glömma hur mycket som har förändrats till det bättre.  

Om jag levde i Mad Men världen så skulle jag för det första vara gift eftersom jag har barn. Sedan skulle det förväntas av mig att ha lämnat karriären för familjen. Min son skulle därför bara vara en i raden av en stor barnaskara. Jag skulle förmodligen inte ha någon som helst inblick i familjens ekonomi och jag skulle vara helt utesluten från att ta viktiga beslut tillsammans med min man som påverkar vårt gemensamma liv. Jag skulle även ha druckit cocktails under hela min graviditet, absolut inte ammat och rökt i närheten av barnen.

Jag vet inte hur det låter i era öron, men kolla in serien!!! Den är underbar! Se den gärna i sunkiga hemma myskläder för störst kontrast till de fina, uppklädda hemmafruarna. Och låt dig förälska dig en aning i den mystiska och stiliga huvudkaraktären Donald Draper.

Vi tar cykeln till kalaset!

 Jag är den sortens person som sällan får tråkigt. Moment i vardagen som kan tyckas vara tråkiga, så som transportsträckor, fyller jag med litteratur. Därför ser du mig alltid med näsan djupt nere i en bok när jag förflyttar mig från punkt a till b med tex buss eller tunnelbana. Sedan jag fick barn kan en bussresa te sig på så många olika vis. Allt ifrån en skrikande unge och en svettig mamma till ett sovande barn och en ensam mamma är vanligt. Oftast får jag nog ändå ägna min son uppmärksamhet under resan eftersom vagnen ibland kan tippa i snäva rondeller eller om busschaufförerna är lite för bryska i svängarna. Så jag har helt kommit av mig i mitt läsande.

Idag sov han så jag fördrev tiden med att sitta och glo runt på bussen och människorna som stressade utanför bussen. Inne i stan såg jag män i kostym som färdades med cykel. Genast mindes jag tillfällen när jag spenderat timmar på att göra mig fin till en fest och sen cyklat dit i kjol, höga klackar och fullt spackel. Är inte de såååå svenskt? I Madrid tog mina spanska vänner en taxi för att förflytta sig några få kvarter, i New York såg jag två brudar slåss öven en taxi, på Hawaii tog man bilen till krogen och körde hem efter att i förebyggande syfte (vilket inte funkar) hinkat i sig flera glas vatten.
Själv gick jag Manhattan upp och ner genom snålblåsten trots att taxi sägs vara billigt, jag har gått sönder mina fötter i Barcelona där värmen gjorde att jag fick blåsor överallt på fötterna, i Havanna försökte ett gäng väskryckare ge sig på mig när jag åter igen promenerade hem längst med Malecon på självaste julafton. För inte så länge sedan såg jag en kvinna i klackar, kort kjol och stay-ups pumpa sin cykel vid Slussen. Det såg besvärligt ut i den korta kjolen. Men jag tror inte det har att göra med att vi skulle vara snålare än andra, vi är nog bara inte sådana att vi lägger pengar på en taxi när vi kan promenera "för att det är en sån vacker kväll" eller när det finns en buss som kan förflytta oss samma strecka för en tiondel av priset. Vi är nog bara förnuftiga. Vi kanske rent av är lite hurtiga.

Min kompis som bor i Usa var i Sverige nyligen. Hon tyckte att alla hade käkat glosoppa till middag... Sen dess kan jag inte sluta tänka på det och jag kommer dels på mig själv med att glo utan att skämmas och undrar ständigt vad fan alla andra glor för! Det är ju sällan man får ett leende av en främling i denna kalla stad, eller en gillande blick. Så vad är det vi glor på? Jag vill inte bli granskad så fort jag lämnat lägenheten.

Imorgon blir det äntligen kräftkalas här hemma så ni som kommer är välkomna på cykel!

"Hela gänget sitter här"... Men jag är ju hemma.

Lite ledsen blir jag nog när jag inser att vännerna har slutat räkna med mig för att jag har skaffat barn. Visst ser mitt liv annorlunda ut nu, visst har jag mindre tid för mina vänner, men det vore ju trevligt att ändå bli tillfrågad. Jag är glad för de vänner som beter sig som vanligt, jag är fundersam över dem som inte längre gör det.

Jag är inne i en ny fas av mitt liv. Jag är till stor del isolerad i mitt föräldraskap, saknar sammanhang så som arbete/studier. Därför blir det bara värre när man inte längre räknas. Folk kan ju påstå att jag har förändrats, men alla andra som inte har fått barn, varför måste de också förändras?! Mitt jobb just nu är att ta hand om min bebis, men som alla krävande jobb kan man behöva ta lite ledigt ibland. I mitt fall är vi tack och lov två som har hand om pojken, så visst kan jag komma ifrån om jag vill. Att jag inte skulle finna anledning att vara ifrån mitt barn var jag nog aldrig riktigt beredd på, jag trodde att jag skulle känna ett behov av att kräva mer ensamtid då och då. Men uppdelningen har skett naturligt. Oftast kan och vill jag ta med min bebis dit jag ska. På morgonen, när jag är trött och min sambo är hemma, får jag ligga kvar och sova, då tar jag gärna ut lite ensamtid. Men annars förstår jag inte varför mina vänner inte är intresserade av att träffa oss båda. 

Jag vet att vissa av mina vänner kommer att avfärda mig som en irrationell mamma nu. Som jag själv gjorde i fjol när jag valde att inte ha en åsikt när det uppstod en bebiskonflikt inför en helg på landet.  

Kanske är det nu någon som läser det här och tänker att de borde ringa och förklara sig. Snälla gör inte det. Det går ingen nöd på mig och säkert är det så att jag kommer avböja nio gånger av tio, eftersom ni fortsätter att leva som förut. Men de som gärna vill umgås med oss hittar ju en form som passar oss allihop. Faktum är att inte alla barn skriker hela tiden. Faktum är att småbarnsföräldrar går ut efter kl.18 ibland. Faktum är att även mammor har känslor.

När jag var liten minns jag hur den latinamerikanska föreningen "26 de marso" som mina föräldrar då var med i hyrde en lokal i Rosengård centrum. Alla var bjudna. Medan de vuxna pratade och dansade på festen sprang vi ungar runt och lekte. Alltid fanns det stora barn som tog hand om de små, snälla farbröder som skojade med oss och en kärleksfull känsla av att man tillhörde en grupp människor.

Man var inte uppdelad i barnfamilj -  icke barnfamilj.

Sov! Nej vänta nu - VAKNA!!!

Det är underligt hur man ofta kan önska att ens bebis ska somna så man får vila ryggen, äta ordentligt, diska, kolla facebook, eller bara få vara "ifred"... Men så fort han somnat vill jag skaka om honom så han vaknar, jag får inte tillräcklig tillfredställelse av att bara titta på honom. Fast man kan ju stå över spjälsängen, som ett psyko och bara glo, det kan man göra - länge. Men det går inte upp mot en vaken liten krabat.

Tidig morgon

Jag tror mig ha fått det barn jag mäktar med... Jag är ingen morgonmänniska och behöver min skönhetssömn. Så tro att jag blev lättad när det visade sig att plutten sover bra och inte vaknar allt för tidigt om morgnarna. Men han är ju ett litet barn så ibland är det inte riktigt som jag skulle önska.

Imorse utkämpade vi en kamp på skötbordet, eftersom jag var tvungen att byta blöja på honom och han kände sig tvungen att snurra runt på magen. Att sätta på en ny blöja och undvika att få bajs överallt när en liten tornado skruvar sig ur en grepp är inte helt enkel. Sedan fick jag torka lite spyor i babygymmet innan jag ens fått i mig frukosten...

Nu biter han mig i tummen medan jag skriver. Det är ju helt klart inte jag som är i fokus längre.

Skrivarkursen

Jag har länge sneglat på skrivarkurser men alltid tyckt att mina oregelbundna arbetstider har stått i vägen för mig och något som hålls på regelbundna tider.

Under graviditeten slog det mig att som mammaledig skulle jag få chansen att förverkliga drömmen. Med en så främmande situation som att bli mamma i sikte och allt jag hade hört om hur tankspridd man kan bli av den beryktade amningsdimman ville jag verken ge mig in i något alldeles för seriös eller betala för mycket pengar. Till slut föll svaret ner i min brevlåda. Vuxenuniversitetet, 6 träffar, 1150kr. Perfekt!

Jag har precis börjat lämna ifrån mig min son. Eftersom han helammar har det känts krångligt att vara ifrån honom och ska jag vara helt ärlig har jag inte känt något behov av att göra saker som inte innefattar honom. Det är praktiskt att alltid ha hans mat med mig, redo för att ätas, men jag tilltalas lite av idén att pumpa mjölken. Så jag pumpade honom full med mat på plats och räckte sedan över honom till hans pappa som tog med honom hem. Så med lite ångest över att vara ifrån min solstråle gick jag in i rummet där kursen idag började.

Jag möts av svennig tystnad som ligger som ett lock över gruppen. Kanske tack vare att jag ägnar dagarna åt att prata med ett spädbarn som inte svarar bestämmer jag mig genast för att leka amerikan och babblar på för att bryta den pinsamma tystnaden.
Den första uppgiften blir att på fem minuter skriva vad vi skulle göra om vi vann en miljon. Intressant nog skriver 9/10 något om att resa. Som vi längtar bort! Senare har vi fikapaus och då undrar kursledaren om ingen brinner för sitt jobb. Hon berättar om hur hon skiljer på att författa och att skriva för brödpengar. Jag tycker att det hela låter aningen pretentiöst och provoceras av tystnaden som råder. Så därför säger jag något i stil med: ” Jag tycker att det är skönt att inte brinna ibland, att bara stänga av huvudet och göra..." Tystnaden blir lång men till slut säger ledaren att hon nog föredrar att brinna för det hon gör, sedan tittar hon på mig som om jag är dum i huvudet och resten fortsätter att tiga...

Jag säger det igen, man blir fan trött utav att jämt och ständigt gå runt och brinna... Ibland måste man få vila på sparlåga!