Nyårs tankar och paket från Oiidesign!!!

Nyårsafton! Ska försöka undvika att bli eftertänksam och sentimental men det här året har varit väldigt annorlunda från andra år. Jag firade in det nya året nykter och gravid i en väns lägenhet i Solna. Det var en trevlig fest som ingen ville lämna och jag som var den enda nyktra ville inte vara tråkmånsen att bryta upp först. Men när klockan hunnit bli sex på morgonen och ingen verkade ha för avsikt att gå hem blev jag tvungen att ta min kille under armen och visa honom vägen ut till bilen - som satt fast i all snö... Men med lite hjälp från de andra festdeltagarna kunde vi tillslut gunga ut bilen på gatan och gasa vidare in på det nya året.

Den 22mars jobbade jag min sista dag. Eftersom jag har ett fysiskt tungt arbete fick jag så kallad havandeskapspenning och blev ledig 2 månader innan beräknad förlossning. Sen blev det ju ytterligare två veckor innan vi fick tvinga ut min fantastiska son Enzo. Det är första året jag jobbar så lite på säkert 11-12 år. Och jag hann nog baka en 20-25 plåtar med bullar!

Så den 6 juni 2010 förändrades mitt liv för alltid. Enzo var här, och kärleken jag känner till min kille blev om möjligt större och nu finns det någon som personifierar vår kärlek, för alltid.

I november blev jag 30. Det firades i lugn och ro med brunch för vännerna och middag med familjen. Den största skillnaden har varit att ha "40" över sig istället för "30". Men vad gör det egentligen, alla ska vi åldras och jag säger som min pappa brukar säga: "Det enda vi säkert vet är att vi alla kommer att dö, en dag".

2010 har gått fort. Speciellt efter min sons födsel. Jag vill som aldrig förr leva i nuet och få njuta till fullo av varje dag. Samtidigt som jag aldrig har känt att tiden har sprungit ifrån mig snabbare än nu.

Så vad väntar nästa år? Jag hoppas att 2011 bjuder på mera kärlek, lycka och roliga stunder. Vi har en 4 månader lång resa framför oss då vi ska leva och umgås med släkt och vänner i Sydamerika. Vi kommer att få njuta av varandras sällskap då hela lilla familjen slipper arbeta första halvan av året och bara ägna dagarna åt att vara med varandra. Sen får vi nog ta oss ur denna bebisbubbla och ta oss i kragen och få ordning på det så kallade livspusslet. Min son kommer att börja på förskolan och vi vuxna återgår båda till arbetet efter sommaren. Några nyårs löften? Nej! Bara att fortsätta njuta av livet och varandra!
GOTT NYTT ÅR! 

Sen måste jag bara visa de gulligaste shortsen som vi idag hämtade upp på Ica. Oiidesign är supersnabba på att leverera och gör det dessutom fraktfritt - redan igår hade vi fått en lapp från Ica för att hämta ut vårt paket.

Mini Rodini, gula shorts och en tuff jacka

Jag har en jacka i samma färg från Fred Perry vi kommer att matcha varandra!

Och söta brallor från moonkids, fast de såg mer ut som långkalsonger än mjukisbrallor, lite oväntat men de kommer till användning de med!

3 nätters ljuvlig sömn.

När man är jättegravid som man kan vara i slutet av en graviditet med en viktuppgång på kanske 20-25kg, nerverna inför förlossningen på helspänn och allt annat som snurrar i huvudet sover man inte speciellt bra. Någonstans stod det att mamman förbereds inför den kommande omvårdnad ett spädbarn kräver nattetid. Själv önskar man bara att få vila och ladda batteriet inför det omvälvande som komma skall. Sen föds den lilla keruben och ens skönhetssömn avbryts konstant för amning, blöjor som läcker, tröst och närhets behov och dessa hemska nattpromenader som går i cirklar på våra 63kvm. Min son är som sagt 6 3/4 månad nu och jag hade fram tills för tre nätter sen inte sovit ostört en endaste natt sedan en tid innan han föddes.

Det är väl okej och till viss del är man förberedd på det. Men det förändrar en. Jag som alltid har varit en nattuggla är inte längre pratbar efter 23. Jag är trött på morgonen, jag är trött på kvällen. Jag har gått från att vara en ung och pigg 29-åring till att bli en trött pensionär i 30-års åldern. Det var jag däremot inte beredd på.

Es sköterska på BVC säger att det tar tre dagar att etablera en ny vana, så i tre nätter har jag stängt sovrumsdörren från utsidan och lämnat männen i mitt liv i varandras sällskap för att sova gott på soffan. Första natten sov jag nog nästan åtta timmar i sträck! Andra natten somnade E tidigt och sen blev det lite fel eftersom vi väckte honom för en sista måltid innan vi gick och la oss och sedan var det omöjligt att få honom att somna om. Men jag fick trots allt säkert 6 timmars sömn. Och så imorse blev jag väckt halv sju efter att återigen ha sovit 6 timmar i sträck och när sedan E somnade om efter en stunds lek och åter igen amning stannade jag uppe. Jag avnjöt en frukost alldeles själv, med morgontv i en rofylld lägenhet. Fick duscha utan att behöva stressa. Smorde in hela kroppen med bodylotion som jag annars brukar få rationalisera bort och vid behov snabbt gnugga lite kräm om jag är torr någonstans.

Förstår ni vikten av detta?! Andra mammor kommer att avundas mig, men lugn det kommer en dag då du får sova igen. Och ni andra livsnjutare se till att uppskatta er nattsömn. Fortsättning följer för man ska ju inte ropa hej innan man är över ån, vi får se vad som händer i natt när jag åter igen får gosa ner mig i vår sköna säng.


Stora kalla isblock låg utanför Ikeas entré

Har ägnat dagen åt att leta presenter på ikea till släkten som vi snart ska träffa när vi åker iväg på vår resa. Men det är ett helt nytt inlägg. Kan bara nämna att jag dock hann med en svennig lunch med köttbullar och mos på plats med man och barn. Vi åt vars en tallrik mat, drack en lättöl och bubbelvatten till maten, och även kaffe med vars en bulle... Till det blygsamma priset 55kr. Tack Ingvar du är fantastisk. Men vi konstaterade lite bekymrat att trots att ALLA var på ikea idag så fanns det inte en enda invandrare i restaurangen. Det skulle väl vara jag då, fast jag är ju 2a generationens invandrare, alltså inte invandrad utan född på plats, praktiskt taget svensk. Detta trots att ikea ligger i Skärholmen som är en väldigt multikulturell förort i södra Stockholm. Det fanns invandrare i butiken insåg jag senare men de verkar inte falla för billiga köttbullar.

Hur kan en tallrik med mos och köttbullar bara kosta 16kr?!

Mellandagsrea i soffan = ingen trängsel!

Då har jag shoppat på mellandagsrean, med ett par enkla klick i soffan har jag inte bara köpt barnkläder till E utan också lyckats hitta sommarkläder till honom så som shorts och linnen inför resan. Dessa plagg går ju knappast att hitta i butikerna nu, eftersom butikernas utbud är säsongsbetonat. Men på den vilda vebben finns ALLT!

Småbarn provar ju inte kläder antingen så gillar man ett plagg och då passar det eller så köper man det inte! Enkelt! Istället för att stå och svettas i en butik, le ursäktande till alla som tycker att man är en idiot som tar upp hela gången med barnvagnen, och att själv irritera sig på att gångarna bland bebiskläder inte är bredare än att man med nöd och näppe får plats med barnvagnen. Är sen ungen vaken kan inte jag ta hela skulden för att han river ner kläder från galjarna när det inte är utformat enligt "allt i mitten av bordet"-principen. Det är visst inte småbarnsföräldrar som designar butikernas interiörer. Sen, som alltid, är det skönt att slippa svettas floder. Vintertid är temperaturskillnaderna mellan inne och ute relativt kraftiga och eftersom man inte alltid orkar ta av sig alla 17 lager när man bara ska kika lite snabbt svettas man ännu mer än vad vi småbarnsföräldrar redan gör "naturligt". Om sedan ungen gråter svettas mamman ännu mer.
När jag planerar ett längre stopp i en butik brukar jag ta av mig jackan och då har det hänt att folk har frågat mig saker för att de tror att jag jobbar i butiken... "Visst, hade svårt med dagisplats några dagar så bebben fick hänga med till jobbet, vad kan jag hjälpa dig med?" NOT.

"Bra Barnkläder" utger sig för att ha de lägsta priserna och det stämmer faktiskt! Flera plagg som dom har är flera tior dyrare på andra webshoppar. Dom har mycket fint!
Sen gillar jag "Oiidesign barnkläder", som kan vara lite dyra ibland (med tanke på att visa plagg inte hinner användas särskilt många gånger) men de har superfina grejer och är en perfekt sida att hitta presenter på... *wink, wink* Designprylar ska ju kosta...
Lindex har även fina barnkläder med roliga mönster. Lite så där crazy som Polarn & Pyret kan vara ibland men MYCKET billigare. Fast Polarn är ju Polarn, super fint och bästa kvalitet!

Så nu ska jag sitta här och vänta på att få mina paket!!! För det är lika kul att shoppa till den lilla guldklimpen som det är att shoppa till mig själv, om inte roligare.

Att resa med barn är ju skit enkelt... Eller?!

Nu har vi bilat, tågat och flugit med min lilla ängel som har hunnit bli 6½ månader. Det funkar jätte bra fast man får göra saker i HANS takt.

Som tidsoptimist är jag dåligt lämpad att resa med barn. Man kan inte förflytta sig snabbt om man råkar ligga lite efter i tidsplaneringen. Vanligtvis kan man ju bara gå lite snabbare eller springa om det krisar. Nu har man en vagn och ett barn som en av föräldrarna måste ta hand om och det kräver sin uppmärksamhet även med det snällaste barnet. Barnet kan känna av stress och att det händer mycket på en gång och väljer därför kanske att vara extra gnälligt när man hade hoppats att det skulle vara extra snällt. Den andra stackaren till förälder får dra det tunga fysiska lasset - rulla resväska, bära skötväska, handbagageväska, ungens overall om man hunnit inomhus, hålla reda på pass, biljetter, utgångar, avgångar, ingångar, ja det blir en del. Något som båda föräldrarna tycks råka ut för är att svettas floder. 

Väldigt lätt har jag även övergått i rollen som självuppoffrande mamma.

Packning innan barn:
Party outfit  (gärna några olika att välja bland)
FLERA par skor (man vill ju ha rätt skor till sin klädsel)
Massa smink
Brunch klädsel
Chill klädsel
Sunk klädsel (endast för inomhus bruk i smyg)
Och så lite jeans och linnen som ju alltid behövs! Färg och flärd!
En bok att läsa vid uppkomst av dötid

Packning efter barn:
En "fin"-tröja som jag inte ser allt för fet ut i (svart givetvis)
Mina enda jeans som jag kommer i (som nu har gått sönder buhu)
Några långa linnen som döljer mer än dom visar
Två tröjor ifall den ena blir nerspydd
Definitivt bara skorna man har på fötterna
Eventuellt en veckotidning som man kan bläddra i om man inte är allt för trött
Tusen barnleksaker
Femhundra blöjor som tar upp halva resväskan
Sjuttonhundra ombyten till barnet eftersom barn kladdar när de äter, spy på sig själva, dreglar, bajsar utanför blöjan (vissa dagar byter vi outfit 4-5 gånger)
Bebisens specialkudde
Sen är det knökfullt i resväskan och de tre extra småväskorna man envisas med att släpa med sig

Så när jag nu planerar inför vår kommande långresa, vi åker till andra sidan jordklotet och blir borta i 4 månader, försöker jag att planera väl!

Sjuk och vek

Hur bra morsa förväntas man vara när man är sjukligt sjuk..? Ja det vill säga snuvig, hängig och febrig. Det är inte lätt att vara omvårdande när man själv behöver bli ompysslad. Tur att jag är hos föräldrarna så det finns glada morföräldrar som hjälper till och kan avlasta barnets far när jag inte hjälper till med annat än matningen. Som tur är kan den lilla kalven äta av egen kraft om man bara visar honom till källan.

Malmös fina citytunnel

Så har jag äntligen fått premiär åka den fina "tunnelbanan" som Malmöstad har införskaffat sig. Kunde på några få minuter ta mig till fots från mitt föräldrarhem till hållplatsen "Triangeln". 17 minuter senare klev jag av på Köpenhamns flygplats Kastrup. Man kan tycka att Malmö har fått storhetsvansinne, man kan tro att Malmö försöker tvätta bort stämpeln som arbetarstad men jag tycker att det är FETT att man satsar!
Som tredje största stad har Malmö en frihet att experimentera som inte en huvudstad har. Man behöver inte förhålla sig till det kungliga slottet (ingen byggnad får lysa starkare än slottet), gamla traditioner eller avsaknaden av plats att bygga på. Att själva tågen var de gamla sunkiga öresundstågen får väl duga men stationen Triangeln var storslagen och kontrasten av Johanneskyrkan i bakgrunden och glaskupolen som utgör nedgången var fantastisk

Julafton

Nu är julfirandet slut för i år.

Min familj har ätit, umgåtts och skrattat och jag tror att det kan ha varit den bästa julen någonsin. Inte för att något märkvärdigt hände, snarare tvärt om. Min lilla familj består nämligen av en skara människor mellan åldern 6 månader till 89 år. Som ni förstår är det ofta någon som hamnar utanför samtalet, någon som inte hör, någon som är missnöjd med årets skörd av julklappar, någon som inte gillar sill osv. Det är en stor spridning på åldrarna men tänk så unikt att samla fyra generationer runt samma bord.

Den stora spridningen i åldrar bidrar till att vi är väldigt olika, vilket ofta leder till att det blir oenigheter. Ibland stora, ibland små. Många år har min stora besvikelse varit "julklapps historien". Jag älskar att ge och att få paket! En sida av familjen säger inga julklappar, låt oss inte dras ner i konsumismens stora gap och kasta pengar i sjön på skit som bara leder till stress och missnöje. Andra sidan tycker att trots att många av oss är vuxna så är det mysigt och hör julen till att få prassla med lite presentpapper, att få ge och ta emot. Årets nyhet blev att lotta fram att alla skulle vara hemlig tomte till någon och man skulle köpa en liten klapp för 200kr. På så sätt får alla något och ingen blir ruinerad. Givetvis var barnen och tonåringarna exkluderade från detta. Det var fantastiskt att se hur mycket man kunde få för 200kr som idag inte är så mycket pengar och det var också fint att se hur varierade klapparna var. Alla hade ansträngt sig och gett något som den de var hemlig tomte till verkligen kunde uppskatta.

Det kan ju knappast vara den nya lösningen på "julklapps historien" som har gjort denna julen till en så trevlig jul, men det kan ha bidragit till att det var en sådan harmonisk jul. Alla verkade ha trevligt och vi var samlade till ovanligt sent. Nu ska jag gå och lägga mig med en varm och kärleksfull känsla i hjärtat. Och imorgon börjar jag läsa Augustprisvinnande romanen Spill: en damroman (av Sigrid Combüchen) som min hemliga tomte hade lämnat till mig under granen.

Working mom

Ljusritning, filterkarta och bröstpump - allt man behöver i arbetsväskan

När min son var nyfödd fick jag en förfrågan om att jobba några dagar om en evighet. Det lät som en kul grej, så långt fram i tiden att jag tänkte att tills dess kommer jag säkert att välkomna ett avbrott i blöjbyten och barnpassning. Helt utan förvarning hade min son hunnit bli sex månader och det var dags för mig att gå och jobba, ljussätta en föreställning på två dagar och köra 3 föreställningar. Det kändes som att bli lossryckt från hemmet och bli placerad i en miljö som visserligen kändes bekant men ovanligt hård och jag ovanligt svag. Svag i den bemärkelsen att när den labila regissören pissade på allt jag gjorde lät jag det komma åt mig och kände mig stressad, pressad och otroligt osäker på min egen prestation. Om jag ljussatte i kall blå färg sa han "jag vill ha varm röd färg". Om jag hade 2 lampor tända sa han "släck ner, det är för ljust". Om det var starkt ljus krävde han dovt ljus. Hur jag än försökte hitta en väg att göra ett snyggt ljus så hördes stånk och stön från salongen. Vi delade uppenbarligen inte smak med varandra och en mellanväg blev bara varken eller, med andra ord beigt. Men efter två dagars magknip så blev det en föreställning och det blev ganska fint.
Efter premiären kom han fram och sa "tack det blev ju ganska bra till slut" som om ingenting hade hänt, som om inga hårda ord hade utväxlats....

Tänk att jag glömt hierarkin, där en regissör får vara vidrig mot en ljussättare utan att någon säger ifrån. Vanligtvis tar det en månad eller två att göra en färdig föreställning och det är inte förrän mot slutet när premiärnerverna framkallar ångest som folk brukar bli vidriga mot varandra. Då har man liksom hunnit lära känna varandra líte och med många goda kvaliteer kan man svälja några dåliga. Men det här blev absurt att bli inslängd i något så vidrigt, när jag tog jobbet för att jag tänkte att det skulle bli kul.

Jag satt bakom ljusbordet och såg mig om efter en papperskorg - ifall jag skulle behöva kräkas. Höll tillbaka gråten och längtade hem till min lilla och underbara familj. Hemma får jag alltid uppskattning för det jag gör.

Julpynt och vinter sol