Redan självständig

Igår var sjätte och sista lektionen på min författarkurs. Jag är helnöjd med kursen, den var faktiskt allt jag hade hoppats på. Nu vet jag inte bara hur jag ska komma igång med mitt skrivprojekt som jag gått och funderat på länge, utan jag har dessutom 6 enkla steg att följa, från att hitta skrivrutiner till hur man kontaktar förlag om jag får lust att plåga mig själv med en massa refuseringsbrev.

Självklart hinner man inte annat än att skrapa på ytan på dessa sex veckor som gått men det har varit alldeles lagom och jag har till och med skrivit en inledning till min berättelse! Inte illa. Min svägerska var barnvakt för första gången. Samtidigt som jag glädjs över hur bra det gick, svider det lite i hjärtat av svartsjukan en mor känner första gången hennes älskade lilla bebis inte mottar henne som om hon vore den enda och bästa personen i sin värld. Inte nog med att han verken sov eller skrek när jag kom, han var helnöjd i sin kusins sällskap och mer eller mindre ignorerade mig. 4½ månader gammal har han redan börjat sin väg till att bli en självständig individ.

Mycket har hänt sen jag sist skrev. Bland annat har hösten kommit och det blir svårare och svårare att motivera sig att lämna lägenhetens varma, torra, skydd för det svenska ogästvänliga höstrusket. Jag känner mig som en dålig mor när jag njuter av att ligga i sängen bredvid mitt sovande barn och kolla på teveserier på datorn. Och jag leker hellre flygplan på en filt på vardagsrumsgolvet än brottas mot blåsten ute under en promenad.

Kanske är det tur att kylskåpet är tomt för nu ska vi ut på promenad. Medan regndropparna piskar i mitt ansikte ska jag drömma om sol, städhjälp och ett barn som nöjer sig med att sitta kvar i vagnen.

Så här ska hösten vara inte grå och blöt som idag!