Som föräldraledig fullkomligt bombarderas man med alternativ på saker att göra. Det är babysim, babyrytmik, barnvagnsvisningar på museér, bvcs barngrupper, babycafé, fotokurs, öppna förskolan, kyrkans barngrupp, ja listan är lång och kan göras längre.
Mycket av det som erbjuds är dyrt men med den stigande förstföderskeåldern kan man utgå från att de som är småbarnsföräldrar 2010 är en köpstark grupp.
I veckan gav jag mig på att prova barnvagnsbio som jag har varit nyfiken på sedan långt innan jag klämde ut ungen. Jag samlade min barngrupp från bvc och möttes av mer entusiasm än vad jag hade förväntat mig. Vi var heller inte ensamma utan hela bions foajé var belamrad med barnvagnar.
Varje onsdag kl. 11 sponsrar Försäkringskassan en barnvänlig filmvisning. Det är dämpat ljud, lite upptänt i salongen, det finns tillgång till mikrovågsugn, skötbord och man gör en paus mitt i filmen för fika/amning/blöjbyte.
Den aktuella filmen var Woody Allens nya "Du kommer att möta en lång mörk främling" som påminde mycket om hans klassiska filmer som utgörs av relationsdramer, gifta människor som lockas av det förbjudna, skiljsmässor och identitetskriser. Mycket snack, starka skådespelarinsatser och snygga stadsmiljöer. Filmen var utan tvekan sevärd, inte fantastisk men definitivt underhållande.
När det kommer till konceptet barnvagnsbio så kan jag varmt rekommendera det, men endast till småbarnsföräldrar. Jag som vanligtvis störs av godisprassel i raden bakom mig kunde mot slutet av filmen endast skönja barnljuden i periferin. Om det var mycket barngnäll precis bakom eller framför mig så var det svårt att koncentrera sig på filmen. Men min bebis skötte sig jättefint. Han satt lite i knät, lite i eget säte, ammade lite, sov lite, lekte lite med att suga på sina leksaker... Inte alls dumt. Däremot rekommenderar jag att göra det så fort man är redo för att börja hitta på saker för det är nog optimalt när barnen är så små att de bara äter och sover. Ju rörligare de blir ju svårare blir det att fokusera på filmduken. Kanske missade jag några repliker. Blev distraherad av den söta flickan i stolen framför mig. Men allt som allt var det ett inte allt för ovanligt biobesök!
måndag 15 november 2010
lördag 13 november 2010
Kulturchock!
Jag har aktiva dagar bakom mig. När jag slutligen har avslutat min sons dag och fått en stund för mig själv har jag varit alldeles för trött för att skriva.
Mor och far har varit på besök och hjälp mig massor med min son. De har fått umgås och ta igen förlorad tid och jag har fått lite tid för annat. Win win situation... Vi har även varit påhittiga, jag har försökt att visa dem det bästa Stockholm haft att erbjuda för stunden.
Vi gjorde en stadsvandring i en av Sthlms förorter, Gröndal, som Stadsmuseét arrangerade. Det har pågått en kulturhistorisk inventering och klassificering av bebyggelsen i Stockholms ytterstad under åren 2004-2009. Stadsmuseét tog initiativet till denna och ställer nu ut foton från denna omfattande dokumentation fram till och med den 27 februari 2011. Med anledning av detta anordnades diverse stadsvandringar under namnet ytterstadsprojektet. Tyvärr var det bara en endaste helg, jag hade gärna upptäckt fler platser i Stockholm som man vanligtvis inte har varit på om man inte haft en specifik anledning för att åka dit. Vandringen var ca 2h lång och otroligt intressant, lagom informativ och gav utrymme för eftertanke och reflektion. Givetvis var det medelålderspublik och uppåt. Jag sänkte medelåldern kraftigt. När kulturmorsan har blivit en kulturtant då kommer jag att vara i mitt rätta element!
Tills dess håller jag utkik på http://www.stadsmuseum.stockholm.se/ för att lära mig mer om staden som jag lever i!
Jag tog även med mina föräldrar till Fotografiska (http://fotografiska.eu/), det sprillans nya fotografins hus i det gamla tullhuset på Stadsgårdskajen vid Slussen. Det var stort, fräsch, snyggt och svindyrt i cafét högst upp men utsikten var svårslagen. Om du befinner dig i Stockholm skynda dig dit och njut av utställningarna "Fashion!-Modefotografi genom tiderna" och "Stockholm" som är en mörk tolkning av den Sverige baserade holländaren Pieter ten Hoopen. När vi var där fanns även en mycket spännande serie fotografier som amerikanska konstnären Sandy Skoglund hade gjort, "The artificial mirror". Varje foto var som scenografier som hon själv byggt upp in i minsta detalj, hon hade tillverkat det som inte fanns att köpa färdigt, provat sig fram med olika material, ägnat 2 år till en av tavlorna. En perfektionist helt enkelt.
Besöken avlöste varandra och när det bara var jag och min 16-åriga brorsdotter kvar tog jag med henne till vårt kungliga slott. Ni vet den där tråkiga, mörka, fyrkantiga byggnad vi stockholmare passerar ett par gånger i veckan?! Det slog mig att jag aldrig varit där och med tanke på att jag när jag tex besökte Paris bemödade mig med att åka ut till Versailles vore det väl inte mer än rätt att jag såg "mitt eget" slott. Det var fint, men det var som slott är mest, nu har jag sett det, så var det med det. Mer än något annat kommer jag nog bära med mig upplevelsen av att alla som jobbade där var fruktansvärt snorkiga (utan anledning) och att hon som sålde oss våra biljetter bröt på samma tyska dialekt som drottning Silvia... Skumt! Är man finare än andra om man jobbar på slottet, faller det under klausulen att "man blir som man umgås".
Efter rundvandringen promenerade vi över den nyrenoverade bron framför slottet och tog en fika på Medelhavsmuseéts café. Där var det mysigt och det kändes helt rätt att blicka över slottets utsida efter att ha upptäckt dess insida.
Jag har fler tips och upplevelser att dela med mig av men det får bli vid ett senare tillfälle. Nu måste denna morsa sova för att orka ta hand om sin krypande lilla energi-duracell bebis som väcker henne om inte allt för många timmar. Men innan jag slår igen laptopen måste jag bara säga: Gå på de guidade visningarna som museérna erbjuder och som oftast ingår i entrébiljettpriset. Det förhojer verkligen hela upplevelsen!
Mor och far har varit på besök och hjälp mig massor med min son. De har fått umgås och ta igen förlorad tid och jag har fått lite tid för annat. Win win situation... Vi har även varit påhittiga, jag har försökt att visa dem det bästa Stockholm haft att erbjuda för stunden.
Vi gjorde en stadsvandring i en av Sthlms förorter, Gröndal, som Stadsmuseét arrangerade. Det har pågått en kulturhistorisk inventering och klassificering av bebyggelsen i Stockholms ytterstad under åren 2004-2009. Stadsmuseét tog initiativet till denna och ställer nu ut foton från denna omfattande dokumentation fram till och med den 27 februari 2011. Med anledning av detta anordnades diverse stadsvandringar under namnet ytterstadsprojektet. Tyvärr var det bara en endaste helg, jag hade gärna upptäckt fler platser i Stockholm som man vanligtvis inte har varit på om man inte haft en specifik anledning för att åka dit. Vandringen var ca 2h lång och otroligt intressant, lagom informativ och gav utrymme för eftertanke och reflektion. Givetvis var det medelålderspublik och uppåt. Jag sänkte medelåldern kraftigt. När kulturmorsan har blivit en kulturtant då kommer jag att vara i mitt rätta element!
Tills dess håller jag utkik på http://www.stadsmuseum.stockholm.se/ för att lära mig mer om staden som jag lever i!
| De så kallade Stjärnhusen |
| Lägenheter med inbyggda terrassträdgårdar, huset är byggt mot en bergsvägg |
| Moderna Stjärnhus och en nyfiken granne som undrar vad det är för liv på hans gård |
Jag tog även med mina föräldrar till Fotografiska (http://fotografiska.eu/), det sprillans nya fotografins hus i det gamla tullhuset på Stadsgårdskajen vid Slussen. Det var stort, fräsch, snyggt och svindyrt i cafét högst upp men utsikten var svårslagen. Om du befinner dig i Stockholm skynda dig dit och njut av utställningarna "Fashion!-Modefotografi genom tiderna" och "Stockholm" som är en mörk tolkning av den Sverige baserade holländaren Pieter ten Hoopen. När vi var där fanns även en mycket spännande serie fotografier som amerikanska konstnären Sandy Skoglund hade gjort, "The artificial mirror". Varje foto var som scenografier som hon själv byggt upp in i minsta detalj, hon hade tillverkat det som inte fanns att köpa färdigt, provat sig fram med olika material, ägnat 2 år till en av tavlorna. En perfektionist helt enkelt.
![]() |
| cw Sandy Skoglund - A breeze at work |
Efter rundvandringen promenerade vi över den nyrenoverade bron framför slottet och tog en fika på Medelhavsmuseéts café. Där var det mysigt och det kändes helt rätt att blicka över slottets utsida efter att ha upptäckt dess insida.
Jag har fler tips och upplevelser att dela med mig av men det får bli vid ett senare tillfälle. Nu måste denna morsa sova för att orka ta hand om sin krypande lilla energi-duracell bebis som väcker henne om inte allt för många timmar. Men innan jag slår igen laptopen måste jag bara säga: Gå på de guidade visningarna som museérna erbjuder och som oftast ingår i entrébiljettpriset. Det förhojer verkligen hela upplevelsen!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)

