Working mom

Ljusritning, filterkarta och bröstpump - allt man behöver i arbetsväskan

När min son var nyfödd fick jag en förfrågan om att jobba några dagar om en evighet. Det lät som en kul grej, så långt fram i tiden att jag tänkte att tills dess kommer jag säkert att välkomna ett avbrott i blöjbyten och barnpassning. Helt utan förvarning hade min son hunnit bli sex månader och det var dags för mig att gå och jobba, ljussätta en föreställning på två dagar och köra 3 föreställningar. Det kändes som att bli lossryckt från hemmet och bli placerad i en miljö som visserligen kändes bekant men ovanligt hård och jag ovanligt svag. Svag i den bemärkelsen att när den labila regissören pissade på allt jag gjorde lät jag det komma åt mig och kände mig stressad, pressad och otroligt osäker på min egen prestation. Om jag ljussatte i kall blå färg sa han "jag vill ha varm röd färg". Om jag hade 2 lampor tända sa han "släck ner, det är för ljust". Om det var starkt ljus krävde han dovt ljus. Hur jag än försökte hitta en väg att göra ett snyggt ljus så hördes stånk och stön från salongen. Vi delade uppenbarligen inte smak med varandra och en mellanväg blev bara varken eller, med andra ord beigt. Men efter två dagars magknip så blev det en föreställning och det blev ganska fint.
Efter premiären kom han fram och sa "tack det blev ju ganska bra till slut" som om ingenting hade hänt, som om inga hårda ord hade utväxlats....

Tänk att jag glömt hierarkin, där en regissör får vara vidrig mot en ljussättare utan att någon säger ifrån. Vanligtvis tar det en månad eller två att göra en färdig föreställning och det är inte förrän mot slutet när premiärnerverna framkallar ångest som folk brukar bli vidriga mot varandra. Då har man liksom hunnit lära känna varandra líte och med många goda kvaliteer kan man svälja några dåliga. Men det här blev absurt att bli inslängd i något så vidrigt, när jag tog jobbet för att jag tänkte att det skulle bli kul.

Jag satt bakom ljusbordet och såg mig om efter en papperskorg - ifall jag skulle behöva kräkas. Höll tillbaka gråten och längtade hem till min lilla och underbara familj. Hemma får jag alltid uppskattning för det jag gör.

Julpynt och vinter sol