Det är väl okej och till viss del är man förberedd på det. Men det förändrar en. Jag som alltid har varit en nattuggla är inte längre pratbar efter 23. Jag är trött på morgonen, jag är trött på kvällen. Jag har gått från att vara en ung och pigg 29-åring till att bli en trött pensionär i 30-års åldern. Det var jag däremot inte beredd på.
Es sköterska på BVC säger att det tar tre dagar att etablera en ny vana, så i tre nätter har jag stängt sovrumsdörren från utsidan och lämnat männen i mitt liv i varandras sällskap för att sova gott på soffan. Första natten sov jag nog nästan åtta timmar i sträck! Andra natten somnade E tidigt och sen blev det lite fel eftersom vi väckte honom för en sista måltid innan vi gick och la oss och sedan var det omöjligt att få honom att somna om. Men jag fick trots allt säkert 6 timmars sömn. Och så imorse blev jag väckt halv sju efter att återigen ha sovit 6 timmar i sträck och när sedan E somnade om efter en stunds lek och åter igen amning stannade jag uppe. Jag avnjöt en frukost alldeles själv, med morgontv i en rofylld lägenhet. Fick duscha utan att behöva stressa. Smorde in hela kroppen med bodylotion som jag annars brukar få rationalisera bort och vid behov snabbt gnugga lite kräm om jag är torr någonstans.
Förstår ni vikten av detta?! Andra mammor kommer att avundas mig, men lugn det kommer en dag då du får sova igen. Och ni andra livsnjutare se till att uppskatta er nattsömn. Fortsättning följer för man ska ju inte ropa hej innan man är över ån, vi får se vad som händer i natt när jag åter igen får gosa ner mig i vår sköna säng.
| Stora kalla isblock låg utanför Ikeas entré |
| Hur kan en tallrik med mos och köttbullar bara kosta 16kr?! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar