Nu är julfirandet slut för i år.
Min familj har ätit, umgåtts och skrattat och jag tror att det kan ha varit den bästa julen någonsin. Inte för att något märkvärdigt hände, snarare tvärt om. Min lilla familj består nämligen av en skara människor mellan åldern 6 månader till 89 år. Som ni förstår är det ofta någon som hamnar utanför samtalet, någon som inte hör, någon som är missnöjd med årets skörd av julklappar, någon som inte gillar sill osv. Det är en stor spridning på åldrarna men tänk så unikt att samla fyra generationer runt samma bord.
Den stora spridningen i åldrar bidrar till att vi är väldigt olika, vilket ofta leder till att det blir oenigheter. Ibland stora, ibland små. Många år har min stora besvikelse varit "julklapps historien". Jag älskar att ge och att få paket! En sida av familjen säger inga julklappar, låt oss inte dras ner i konsumismens stora gap och kasta pengar i sjön på skit som bara leder till stress och missnöje. Andra sidan tycker att trots att många av oss är vuxna så är det mysigt och hör julen till att få prassla med lite presentpapper, att få ge och ta emot. Årets nyhet blev att lotta fram att alla skulle vara hemlig tomte till någon och man skulle köpa en liten klapp för 200kr. På så sätt får alla något och ingen blir ruinerad. Givetvis var barnen och tonåringarna exkluderade från detta. Det var fantastiskt att se hur mycket man kunde få för 200kr som idag inte är så mycket pengar och det var också fint att se hur varierade klapparna var. Alla hade ansträngt sig och gett något som den de var hemlig tomte till verkligen kunde uppskatta.
Det kan ju knappast vara den nya lösningen på "julklapps historien" som har gjort denna julen till en så trevlig jul, men det kan ha bidragit till att det var en sådan harmonisk jul. Alla verkade ha trevligt och vi var samlade till ovanligt sent. Nu ska jag gå och lägga mig med en varm och kärleksfull känsla i hjärtat. Och imorgon börjar jag läsa Augustprisvinnande romanen Spill: en damroman (av Sigrid Combüchen) som min hemliga tomte hade lämnat till mig under granen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar