lördag 18 september 2010

Mad Men makes me a mad woman

Som mammaledig har jag börjat plöja igenom teve-serien Mad Men som utspelar sig i 60-talets USA. Man får följa en framgångsrik reklambyrå på Madison Avenue i New York och dess anställda. Livet på kontoret skildras med de stelbenta maktstrukturerna och alla intriger som inträffar då det ofta är fest på kontoret. Sedan byggs karaktärerna även upp genom att vi får följa dem i deras privatliv. Det är fantastiskt fina miljöer, pampiga frisyrer, sanslösa kostymer, alla röker hela tiden, man förväntas dricka och skåla i whisky på jobbet, de kvinnliga sekreterarna kallas för saker som sweetheart istället för vid namn, och kvinnor är förbrukningsvaror. Kontoret är en otroligt sexistisk miljö. Det är männens värld. Det är fortfarande självklart att diskriminera svarta och rasismen är utbredd, homofobi är standard och det kalla kriget gör sig påmint i människors liv.

Serien har ett lugnt tempo även om det är en modern serie, den började produceras 1997. Det är otroligt häftigt att se 60-talet skildrat med sådan kärlek till detaljer samtidigt som det är underbart att inse hur långt vi har kommit sen dess med kvinnorörelsen, integrationen, till och med barnens roll i familjen har förändrats oändligt. Även om vi har en bit kvar får man inte glömma hur mycket som har förändrats till det bättre.  

Om jag levde i Mad Men världen så skulle jag för det första vara gift eftersom jag har barn. Sedan skulle det förväntas av mig att ha lämnat karriären för familjen. Min son skulle därför bara vara en i raden av en stor barnaskara. Jag skulle förmodligen inte ha någon som helst inblick i familjens ekonomi och jag skulle vara helt utesluten från att ta viktiga beslut tillsammans med min man som påverkar vårt gemensamma liv. Jag skulle även ha druckit cocktails under hela min graviditet, absolut inte ammat och rökt i närheten av barnen.

Jag vet inte hur det låter i era öron, men kolla in serien!!! Den är underbar! Se den gärna i sunkiga hemma myskläder för störst kontrast till de fina, uppklädda hemmafruarna. Och låt dig förälska dig en aning i den mystiska och stiliga huvudkaraktären Donald Draper.

1 kommentar:

  1. Den serien var guld värd för mig när jag var arbetslös. Verkligen välgjord - snygg och smart. Den gav mig dessutom på något konstigt sätt självförtroende när jag sökte jobb. Jag vet inte riktigt hur, men jag tänkte nog att kunde Peggy så kunde jag. Lite pinsamt att erkänna, men så var det.

    SvaraRadera