Kom hem klockan 22 från en 30-års fest. Ja, skrutten var med och trots att han var sååå duktig så var det bara egoistiskt att stanna längre än vi gjorde, eftersom han var så trött att han somnade trots den öronbedövande nivån av alldeles för många munnar som pratar i en alldeles för liten lägenhet. Jag är glad att vi gick, det kändes viktigt då det var en väldigt nära väns fest och jag tycker att det gick bra. Ingen kan säga att skrutten störde eller förstörde festen.
Jag är född 1980 så i år fyller många som jag känner inklusive jag själv 30 år. Det känns som en milstolpe i vårt relativt korta men samtidigt långa liv. Jag har aldrig varit så nykter så året 2010, året då man skulle gå från fest till fest. Och även om det smärtar mig lite att inte kunna ha en hejdundrans 30-års fest, 25-års festen blev det ju ingenting av heller, så gör det samtidigt inte så mycket.
Det är nog svårt att förstå, eller om jag utgår från mig själv, så hade det varit omöjligt för mig att förstå innan jag fick barn. Det känns inte så viktigt med ännu en fest och även om det skulle vara möjligt att lämna bort min son så känns det inte värt alla hans tårar då han bara är 3½ månader gammal. Man kan ju tycka att jag träffar min son varje dag och att folk bara fyller 30 en gång. Men det är starkare än min egen person - just nu är jag inställd på att ta hand om min son, se till att han mår bra och allt är värt att offra för att vara en så bra mamma som jag bara kan vara.
Där av att man kommer hem från en 30-års fest klockan 22, hinner äta ostbågar och se en film innan man går och lägger sig. Men det var verkligen kul att se alla. Alla var där, även jag denna gång! Jag lovar att jag ska dansa på bordet när vi alla fyller 40 (åh hemska tanke) istället...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar