Idag skymtade jag att tand nr 7 är på väg att ploppa upp... Därav det ökade salivutsläppet och den avbrutna sömnen. Med första barnet fattar man alltid i efterhand varför ungen har uppfört sig som den har.
Det är knappt så att man ser den, man ser mest att det är en liten vit flisa i tandköttet. Vid sådana tillfällen vill man vända sig om till den andra föräldern så denna kan hjälpa till att bekräfta det otroliga som det är att se sin egen avbild växa fram... Det är verkligen som man säger, delad glädje är dubbel glädje.
Med den nästan massiva tandraden som håller på att växa fram kommer han snart att se ut som en mini krokodil och snart får jag boka dubbla besök till tandhygienisten, en tid till mig och en till krokodilungen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar