Kulturchock!

Jag har aktiva dagar bakom mig. När jag slutligen har avslutat min sons dag och fått en stund för mig själv har jag varit alldeles för trött för att skriva.

Mor och far har varit på besök och hjälp mig massor med min son. De har fått umgås och ta igen förlorad tid och jag har fått lite tid för annat. Win win situation... Vi har även varit påhittiga, jag har försökt att visa dem det bästa Stockholm haft att erbjuda för stunden.

Vi gjorde en stadsvandring i en av Sthlms förorter, Gröndal, som Stadsmuseét arrangerade. Det har pågått en kulturhistorisk inventering och klassificering av bebyggelsen i Stockholms ytterstad under åren 2004-2009. Stadsmuseét tog initiativet till denna och ställer nu ut foton från denna omfattande dokumentation fram till och med den 27 februari 2011. Med anledning av detta anordnades diverse stadsvandringar under namnet ytterstadsprojektet. Tyvärr var det bara en endaste helg, jag hade gärna upptäckt fler platser i Stockholm som man vanligtvis inte har varit på om man inte haft en specifik anledning för att åka dit. Vandringen var ca 2h lång och otroligt intressant, lagom informativ och gav utrymme för eftertanke och reflektion. Givetvis var det medelålderspublik och uppåt. Jag sänkte medelåldern kraftigt. När kulturmorsan har blivit en kulturtant då kommer jag att vara i mitt rätta element!
Tills dess håller jag utkik på http://www.stadsmuseum.stockholm.se/ för att lära mig mer om staden som jag lever i!



De så kallade Stjärnhusen



Lägenheter med inbyggda terrassträdgårdar, huset är byggt mot en bergsvägg

Moderna Stjärnhus och en nyfiken granne som undrar vad det är för liv på hans gård

Jag tog även med mina föräldrar till Fotografiska (http://fotografiska.eu/), det sprillans nya fotografins hus i det gamla tullhuset på Stadsgårdskajen vid Slussen. Det var stort, fräsch, snyggt och svindyrt i cafét högst upp men utsikten var svårslagen. Om du befinner dig i Stockholm skynda dig dit och njut av utställningarna "Fashion!-Modefotografi genom tiderna" och "Stockholm" som är en mörk tolkning av den Sverige baserade holländaren Pieter ten Hoopen. När vi var där fanns även en mycket spännande serie fotografier som amerikanska konstnären Sandy Skoglund hade gjort, "The artificial mirror". Varje foto var som scenografier som hon själv byggt upp in i minsta detalj, hon hade tillverkat det som inte fanns att köpa färdigt, provat sig fram med olika material, ägnat 2 år till en av tavlorna. En perfektionist helt enkelt.

cw Sandy Skoglund - A breeze at work

Besöken avlöste varandra och när det bara var jag och min 16-åriga brorsdotter kvar tog jag med henne till vårt kungliga slott. Ni vet den där tråkiga, mörka, fyrkantiga byggnad vi stockholmare passerar ett par gånger i veckan?! Det slog mig att jag aldrig varit där och med tanke på att jag när jag tex besökte Paris bemödade mig med att åka ut till Versailles vore det väl inte mer än rätt att jag såg "mitt eget" slott. Det var fint, men det var som slott är mest, nu har jag sett det, så var det med det. Mer än något annat kommer jag nog bära med mig upplevelsen av att alla som jobbade där var fruktansvärt snorkiga (utan anledning) och att hon som sålde oss våra biljetter bröt på samma tyska dialekt som drottning Silvia... Skumt! Är man finare än andra om man jobbar på slottet, faller det under klausulen att "man blir som man umgås".
Efter rundvandringen promenerade vi över den nyrenoverade bron framför slottet och tog en fika på Medelhavsmuseéts café. Där var det mysigt och det kändes helt rätt att blicka över slottets utsida efter att ha upptäckt dess insida.

Jag har fler tips och upplevelser att dela med mig av men det får bli vid ett senare tillfälle. Nu måste denna morsa sova för att orka ta hand om sin krypande lilla energi-duracell bebis som väcker henne om inte allt för många timmar. Men innan jag slår igen laptopen måste jag bara säga: Gå på de guidade visningarna som museérna erbjuder och som oftast ingår i entrébiljettpriset. Det förhojer verkligen hela upplevelsen!